MetalUpYourAss

Lite bilder från Metallicas pågånede turne!

 

Här hade jag tänkt visa vilka 5 band jag lyssnat på mest under dagen.


1349 - Black Metal


Origin - Brutal Technical Death Metal


Melechesh - Oriental/Middle Eastern Black Metal


Immortal - Black Metal


Opeth - Extreme Progressive Metal

1349 är ett Black Metal band från Oslo, Norge.
1349 föddes när bandet "Alvheim" gick mot sitt slut, med Ravn (vocals, trummor), Tjalve (gitarr) och Seidemann (bas), och även Balfori (gitarr). Ravn och Seidemann spelade tidigare i "Hofdingi Myrkra" som startades 1994 innan de bytade namn till "Alvheim".

De fick sitt namn ifrån den svarta pesten som utplånade mer än 2/3 av Norges befolkning år 1349!

Meningen med detta band var för att skapa den snabbaste, brutalaste och mest intensiva Black Metalen någonsin, samtidigt som de behåller det goda gamla "Black Metal Soundet".
Man skulle kunna säga att 1349 låter musiken tala istället för texterna, helt jäääävla underbart tycker jag!




Själv tycker jag att 1349 är något utav det bästa bandet inom black metal-scenen, och sålänge dom fortsätter att skapa sin fantastiska musik, så kommer dom förbli det!

Albumet 'Hellfire' får mig att vilja skrika ut att det är det bästa jävla albumet någonsin skapats. Känslan, atmosfären, instrumenten... ALLT är perfekt!
Första låten 'I Am Abomination' måste vara nyckeln till underbarheten på detta album, kan omöjligt finnas någon bättre "intro" låt.
Alla låtar på albumet är utöver det bästa någonsin inom black metal, exklusive låtarna 'From The Deeps' och 'Hellfire', vilket inte är lika snabba som alla andra låtar.

Lyssna nu på 1349 och bered dig på förälskelse ;)



Diskrografi:

Demo 1998	Demo, 1998
Chaos Preferred	Demo, 1999
1349	EP, 2001
Liberation	Full-längdare, 2003
Beyond the Apocalypse	Full-längdare, 2004
Hellfire	Full-längdare, 2005
Maggot Fetus... Teeth Like Thorns	EP, 2009
Revelations of the Black Flame	Full-längdare, 2009
Demonoir	Full-längdare, 2010

Medlemmar:
Ravn - Vocals, ex-trummis
Frost - Trummor
Archaon - Gitarr
Seidemann - Bas

Crashdiet bildades år 2000 men en helt annorlunda uppsättning av medlemmar. Men 2002 fick bandet lite nytt färskt blod, nämligen Dave Lepard (sång), Martin Sweet (gitarr), Peter London (bas) Och Eric Young (trummor).  När 2005 började kände bandet att det var dags att börja spela in och släppa sitt första album. Så det började spela in. Det de åstadkom var deras debutalbum, Rest in sleeze. Detta blev medens en fullkomlig hitt men låtar som Riot in everyone och It's a miracle.

Den 20 januari 2006 hände dock något tragiskt. Sångaren Dave hittades död i sin längehet. Jag minns fortfarande dagen man fick reda på detta, sorgligt. Han är saknad av många.

Efter Daves död meddelade Crahdiet att det var färdig spelat för deras del. De skulle lägga av nu, det skulle bara på minna för mycket om Dave.

Mot allas förmodan så sex månader senare meddelade bandet att de sökte ny sångare och att de skulle börja spela som ett band igen.  Tillslut hittade de den personen som de då trodde var perfekt för bandet. Oliver Twisted från Norge.  Men de visade sig ha fel, efter en turné 07 kom de fram till att Oliver var för oengagerad i bandet och inte var den de behövde. Han passade helt enkelt inte in. Så nu började jakten på ännu en ny sångare.

2009 kom bandet ut med att de hade en ny sångare, Simon Cruze. De började spela in Genaration Wild som släpptes för bara någon månad sen. Detta album bara stiger i sin uppskattningsnivå och fansen fullkomligt älskar Simon. Så nu är bandet Back On Track.

Det svenska bandet Dark Funeral bildas i Stockholm 1993 av gitarristerna Lord Ahriman och Blackmoon. Strax därpå hänger trummisen Draugen och sångaren och basisten Themgoroth på bandet och de börjar repa tillsammans. Ett år senare börjar de producera en minicd tillsammans med allmusikern Dan Swanö.

När bandet har spelat in den självbetitlade albumet lämnar Draugen bandet och ersätts av Equimanthorn.

1995 skriver Dark Funeral ett kontrakt med skivbolaget  No Fashion Records och de börjar skriva på nytt materiel till ett nytt och färskt album. Även detta album spelas in i San Swanös studo, men att efter detta misslyckats bytar de till Abyss Studio och börjar på nytt spela in albumet. När Peter Tägtgren hoppar in och hjälper bandet med albumet äntligen rulla för dem. De uppnår önskad slutprodukt och får sitt första festivalgig i Berlin.

Dark Funeral är kända för sina spektakulära scenframträdande och gör sällan sin publik besivken. Tyvärr missade jag själv chansen att se dem när de spelade i Malmö för några månader sen. Tyvärr är Dark Funaral ett band som inte gillar att spela på hemmaplan då de tycker att de svenska metalheadsen är för trångsynta. Så jag hoppas verkligen att det snart fixar en spelning i närheten.

Dark funeral släppte nyligen ett nytt album, Angelus Exuro pro Eternus, som jag själv måste säga är ett mästerverk. Finns verklige inte en enda svag länk på detta albumet. Låtar som My Latex queen och The end on human race ger mig ståpäls. Damn, it's hot!


Medlemmar:

• Lord Ahriman (Micke Svanberg) - gitarr (1993-)
• Emperor Magus Caligula (Masse Broberg) - sång (1996-)
• Chaq Mol (Bosse Karlsson) - gitarr (2003-)
• B-Force - bas (2005-)
• Dominator (Nils Fjellström) - trummor (2007-)

Är ett finskt deathmetal band som bildades i Finland 1993 och gick då under namnet  IneartheD. när de  fick kontrakt med Spinefarm Records blev de tvungna att byta båda bandnamn fär att det redan hade ett kontrakt med ett annat bolag med namnet IneartheD. Bandnamnet det tog då blev det som de har än idag, Children Of Bodom. Namnet härstammar från ett seriemord vid Bodom Lake där två tjejer och en snubbe blev mördade.

Själva bandet bildades av Alexi Laioh och Jaska Raatikainen. När de började spela var Alexi endast gitarrist med senare kom han att bli bandets sångare. Jaska var trummis. En demos släppte de när tillsammans med basisten Samuli Miettien. Demon hete: Implosion of Heaven. Men varken den eller dens två uppföljande demos (Ubiquitous Absence of Remission (1995) och Shining (1996) gick hem hos skivbolagen.  Undertiden dessa demos spelades in bytes basisten Samili ut mot lite nytt och färskt blod, nämligen Henkka T. Blacksmith. Men den stora förändringen i bandet var ändå att de hade skaffat sig en Keybouardist, Jani Pirisjoki. När bandet fick in keyboar så började förändringen mot det sound som bandet har idag.

När skivbolagen inte vill släppa deras "skit" så bestämde sig killarna för att släppa det själv och själv finansiera det kommande albumet.  De satta till en ny keyboardist, Janne "Warman" Wirman.

Deras debutalbum skulle ha släppts med ett mindre Belgiskt bolag men när Spinefarm Records får tag demon bestämmer de sig för att släppa debutalbumet. Det är även här bandet blir tvungna att byta namn till Children Of Bodom.

Something Whild släpps 1997 och ger bandet en omedelbar framgång. De börjar turnera och fick bland annat turnera med Dimmu Borgir och Hypocrisy.   Det är aven här de får kontakt med det tyska skivbolaget Nuclear Blast.. Uppföljaren till Something Whild släpps 1999 och döps till Hatebreed. Deras tredje album släpps 2001, Follow the reaper och en av de största hittarna på det albumet är Hate me.

Deras fjärde album, Hate Crew Deathroll, släpps 2003, då bestämde bandet för att tona ner keyboarden lite för att göra deras musik hårdare.  De ger sig ut på ett turné i Nordamerika, men under denna turne bestämmer sig Kuoppala för att hoppa av bandet. Så nu blev det dags för lite mer nytt blod i bandet, och denna gången blev det Roope Latvala, som tidigare har spelat gitarr i bandet stone.

Are You Dead Yet? släpps 2005 och blev bandet hitils största framgång.

Under oktober/november 2006 deltog bandet i turnén The Unholy Alliance i Europa tillsammans med Slayer, Lamb of God, Thine Eyes Bleed och In Flames.

under 2008 släpper Children Of Bodom albumet Blooddrunk. som det senare vinner Metal/Hardrock Emma 2008 ( finlands motsvarighet för Grammy Awards.

Vilken typ av metall som Children Of Bodom spelar är en mycket diskuterad sak, och ingen har nog inte rikigt fått fram ett bra svar på det. Oftast klassa De som melodisk death metal pga tempot och och trummorna. Men eftersom det anväder sig mycket av synt kan de tydligen även ses som Power metal. Speed metal kan de även ses som pga det höga tempot. Eftersom alla är helt oens om vad de spelas så brukas de oftast säga att de spela extrem metall.
Dock så kan känna influenser av blackmetal om man lyssnar på deras låtar från när de började spela i hopp.

Nuvarande medlemmar:

• Alexi "Wildchild" Laiho - sång, gitarr
• Roope Latvala - gitarr
• Henri Seppälä alias Henkka T. Blacksmith - bas
• Janne "Warman" Wirman - keyboards
• Jaska Raatikainen - trummor

Diskografi:

Album

• Something Wild (1997)
• Hatebreeder (1999)
• Tokyo Warhearts (Live CD, 1999)
• Follow The Reaper (2001)
• Hate Crew Deathroll (2003)
• Are You Dead Yet? (2005)
• Stockholm Knockout Live (2006)
• Blooddrunk (2008)
• Skeletons in the Closet (2009)

Singlar och EP

• Children of Bodom (1997) Delad med Cryhavocs Repent (Whore) och Wizzards Iron, Steel, Metal
• Downfall (1998)
• Hate Me! (2000)
• You're Better Off Dead! (2002)
• Needled 24/7 (2003)
• Trashed, Lost & Strungout (2004)
• In Your Face (2005)
• Blooddrunk (2008)

Deras hemsida: http://www.cobhc.com/